Alba<3
För er som kanske undrar vem den lilla vita ponnyn är så är det Alba,
Alba var min första sköthäst. hon stog på en ridskola och hade det rykte hon hade.
men när jag var med pernilla som bor där så sa hon att jag kunde ta alba ut på en sväng iskogen.
jag tänkte: åh herregud, den b ponnyn som verkar vara knäpp?
men jaja, tänkte jag. jag tog henne, vi hade full galopp upp och ner för sandbackar, hoppade över sandbackar, red i full galopp. och jag var helt plötsligt kär i ponnyn.
när jag kom hem så tjatade jag på mamma att jag ville ha henne som sköthäst 3 dagar i veckan, fredag,lördag och söndagar.
och det fick jag, jag var där hela dagarna långa, från 10 på morgonen till 5-6 på kvällen.
hade hur kul som helst!
men eftersom hon var en liten b ponny så var jag ju lite stor för henne, men vi planerade ju inte att tävla så mycket, utan att rida ut, starta någon/några clear rounder några gånger, och bara mysa en massa.
tiden gick och gick, vi startade några cr på 60 cm, och det gick bra!
tiden gick ännu mer, och det blev mindre ridning på henne, och mer ut och gå, longering och mysa.
mamma tjatade på mig att nu är det dags att släppa taget om henne och gå över på en större ponny.
men jag vägrade, jag sa NEJ! aldrig att jag släpper taget om min lilla ponny!!
alba har tagit mig en lång väg i min ridning, från att vara lite osäker, till att vara bombsäker.
jag har åkt av henne några gånger, men aldrig gett upp!
alba var en busig ponny, men om det inte hade funnits bus i hennes fina ögon, så hade jag aldrig fastnat för henne på det viset jag gjorde.
i november 2010, fick jag reda på att ponnyridskolan skulle läggas ner, och alla ponnysar skulle säljas. min första tanke var: alba
vi kommer kanske aldrig att träffas mer? jag måste släppa henne nu.
så jag slutade med henne i november 2010, det var den sista gången jag såg henne.
men jag hoppades fullt ut att hon inte skulle bli såld på ett bra tag.
men så var det en familj som hade bestämt sig för jusst min lilla alba. jag hoppades att dom skulle ångra sig.
och gissa? det gjorde dom också!
dom ångrade sig, och alba stog kvar i hagen ett tag till, tills en annan familj bestämde sig för henne.
och jag hoppades på samma sak då också. och som "tur" var så ångrade dom sig också.
och lilla ponnyn blev tjockare och tjockare. men då kommer det en familj som vill ha henne. och jag som vanligt hoppades på att dom också skulle ångra sig. men det gjorde dom inte. när jag skulle ner till min kompis i det stallet en fredag, hade hon åkt 5 minuter tidigare. det kändes tomt i mitt hjärta, utan att veta vart alba skulle ta vägen, eller hur hon skulle ha det.
men nu vet jag att hon har det bra.
den lilla ponnyn som hade det ryktet är den bästa b ponnyn som finns! hon lärde mig att inte vara rädd och osäker i min ridning. och det glömmer jag aldrig. jag glömmer henne aldrig<3
¨
älskar dig älskling<3
Alba var min första sköthäst. hon stog på en ridskola och hade det rykte hon hade.
men när jag var med pernilla som bor där så sa hon att jag kunde ta alba ut på en sväng iskogen.
jag tänkte: åh herregud, den b ponnyn som verkar vara knäpp?
men jaja, tänkte jag. jag tog henne, vi hade full galopp upp och ner för sandbackar, hoppade över sandbackar, red i full galopp. och jag var helt plötsligt kär i ponnyn.
när jag kom hem så tjatade jag på mamma att jag ville ha henne som sköthäst 3 dagar i veckan, fredag,lördag och söndagar.
och det fick jag, jag var där hela dagarna långa, från 10 på morgonen till 5-6 på kvällen.
hade hur kul som helst!
men eftersom hon var en liten b ponny så var jag ju lite stor för henne, men vi planerade ju inte att tävla så mycket, utan att rida ut, starta någon/några clear rounder några gånger, och bara mysa en massa.
tiden gick och gick, vi startade några cr på 60 cm, och det gick bra!
tiden gick ännu mer, och det blev mindre ridning på henne, och mer ut och gå, longering och mysa.
mamma tjatade på mig att nu är det dags att släppa taget om henne och gå över på en större ponny.
men jag vägrade, jag sa NEJ! aldrig att jag släpper taget om min lilla ponny!!
alba har tagit mig en lång väg i min ridning, från att vara lite osäker, till att vara bombsäker.
jag har åkt av henne några gånger, men aldrig gett upp!
alba var en busig ponny, men om det inte hade funnits bus i hennes fina ögon, så hade jag aldrig fastnat för henne på det viset jag gjorde.
i november 2010, fick jag reda på att ponnyridskolan skulle läggas ner, och alla ponnysar skulle säljas. min första tanke var: alba
vi kommer kanske aldrig att träffas mer? jag måste släppa henne nu.
så jag slutade med henne i november 2010, det var den sista gången jag såg henne.
men jag hoppades fullt ut att hon inte skulle bli såld på ett bra tag.
men så var det en familj som hade bestämt sig för jusst min lilla alba. jag hoppades att dom skulle ångra sig.
och gissa? det gjorde dom också!
dom ångrade sig, och alba stog kvar i hagen ett tag till, tills en annan familj bestämde sig för henne.
och jag hoppades på samma sak då också. och som "tur" var så ångrade dom sig också.
och lilla ponnyn blev tjockare och tjockare. men då kommer det en familj som vill ha henne. och jag som vanligt hoppades på att dom också skulle ångra sig. men det gjorde dom inte. när jag skulle ner till min kompis i det stallet en fredag, hade hon åkt 5 minuter tidigare. det kändes tomt i mitt hjärta, utan att veta vart alba skulle ta vägen, eller hur hon skulle ha det.
men nu vet jag att hon har det bra.
den lilla ponnyn som hade det ryktet är den bästa b ponnyn som finns! hon lärde mig att inte vara rädd och osäker i min ridning. och det glömmer jag aldrig. jag glömmer henne aldrig<3
¨älskar dig älskling<3
Kommentarer
Trackback
